Äldreomsorgen

Det är viktigt att notera att regelverket kring äldreomsorgen är mycket krångligt och snårigt. Dessutom tolkas det olika mellan olika regioner och olika kommuner. Den beskrivning som görs här är därför relativt allmän. Den som vill veta mera hänvisas till Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen och informationen i respektive region.

Systemet för äldreomsorg

Äldreomsorgen styrs av socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Ansvaret för all vård och omsorg om äldre, inklusive akutsjukvård och läkarkontakt, ligger hos kommunen eller regionen. Syftet med äldreomsorgen är att äldre personer ska kunna leva ett kvalitativt och självständigt liv i trygghet. De ska också kunna erbjudas meningsfulla aktiviteter i gemenskap med andra.

elderly people outside

1992 genomfördes den s k ädelreformen som utgör grunden för dagens organisation. Syftet med reformen var att skapa ett tydligare ansvar för de äldres vård. Individen skulle stå i centrum. Verksamheten skulle bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Det skulle erbjudas ett mera varierat utbud av tjänster så att individen kunde välja mellan dessa. Ett värdigt och så långt möjligt aktivt liv skulle möjliggöras.

Kommunerna fick med ädelreformen ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade. De fick ett ökat ansvar för hälsovården genom att en del ansvar som tidigare legat på landstingen (numera regionerna) fördes över till kommunerna. Det blev också möjligt för regionerna att skriva avtal med kommunerna om att ta ansvar för hemsjukvården. I dag har alla regioner utom Region Stockholm upprättat sådana avtal. Det handlar inte om hälsovård som kräver läkarkompetens men i vissa fall krävs någon som har medicinsk kompetens för att leda arbetet och därför ska det finnas sjuksköterskor. Läkare inom regionen har fortfarande ansvar mot sina äldre patienter men det är en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) inom kommunen som ansvarar för att patienten inom äldreomsorgen får den vård läkaren beslutat om.

old people

Kommunerna fick också skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för människor i behov av särskilt stöd: ålderdomshem, servicehus, gruppbostäder och de sjukhem som överfördes från landstingen. Samtidigt var ambitionen att underlätta för de äldre som vill bo kvar hemma att göra detta.

Äldreomsorgen regleras som nämns ovan huvudsakligen i Socialtjänstlagen. Det är en ramlag vilket gör att kommunerna har stor frihet i hur de agerar för att uppnå mål och följa riktlinjer. Avtal kan slutas med olika aktörer om utförande men myndighetsutövningen ligger hos kommunen. När det gäller kombination av sociala insatser och sjukvård måste gemensamma planer upprättas med regionerna. Det kräver god samordning. Därtill krävs ofta samtycke eftersom det råder sekretess mellan de två ”myndigheterna”.

Minskande resurser till äldreomsorgen

Äldreomsorgen står för en stor del av kommunernas totala kostnader. Anslagen minskar om man ser till ökningen av äldre. Kostnaderna steg mellan 2011 och 2018 med 4,5 procent i fasta priser medan antalet äldre ökat med 14,1 procent. Mellan 1990 och 2000 ökade resurstillskottet med fem procent medan gruppen 80 år och äldre ökade med 14 procent. Mellan 2002 och 2009 minskade kommunernas kostnader för omsorgen med fyra procent. Resursminskningen leder till att andelen som kan få äldreomsorg har minskat avsevärt. Biståndsbedömningen blir hårdare. Ett resultat av detta är att det har blivit mycket svårt att komma in på s k särskilda boenden. Det är bara de som är mycket gamla och har ett mycket stort behov av vård och omsorg som erbjuds plats. En konsekvens av detta är att hemtjänsten fått mera av tyngre vård. De korta vårdtiderna på sjukhus bidrar också till det.

old people

Tillgången på vård för äldre har minskat. År 2017 fanns det 37 specialistläkare i geriatrik per 100 000 invånare som var 70 år eller äldre att jämföra med 47 år 2006. Det är stora skillnader mellan regionerna. Det finns inga riktlinjer för vad dessa läkare ska göra eller hur mycket de ska arbeta inom äldreomsorgen. Antalet vårdplatser på sjukhusen är lågt i Sverige. Trots den ökande livslängden och den växande gruppen äldre har antalet sjukhusdagar för gruppen 80 år och äldre minskat avsevärt mellan 2000 och 2019 från 535 912 dagar till 335 453. Det betyder att mycket nu görs inom hemsjukvården och inom ramen för vanlig äldreomsorg.

Hur fungerar äldreomsorgen

Resurserna räcker inte till för att leva upp till målen för ädelreformen. Att erbjuda behovsanpassade lösningar till de olika grupperna äldre. Dagens äldreomsorg utgörs i stort sett enbart av insatser riktade till gamla med mycket stora behov av omsorg och vård. Äldre får bo kvar hemma så länge det går. Det har blivit svårare att få fler timmar hemtjänst och personalen arbetar efter hårt reglerade scheman som inte tillåter några avvikelser. Den äldre riskerar att bli isolerad och passiviserad. Kommunerna lägger samtidigt allt oftare ner servicehus i stället för att bygga nya.

Ädelreformen möttes med kritik de första åren efter införandet 1992. Ansvarsfördelningen när det gäller rehabilitering ansågs oklar och kritik framfördes mot att landstingen drastiskt drog ner läkarbemanningen på särskilda boenden. Kritik som till viss del upprepats under åren men som inte lett till några genomgripande förändringar av systemet.

Coronakommissionens första delrapport 2021 innehåller en djupgående utvärdering av äldreomsorgen i Sverige. Den ger en god bild av läget i dag och visar på en äldreomsorg i kris. Det fanns på nationell nivå ingen överblick över kommunernas beredskap att möta en pandemi. Det fanns inga etablerade kanaler mellan t ex Socialstyrelsen och den kommunala hälso- och sjukvården. Att ansvarsfördelningen mellan kommun och region varit otydlig har varit känt länge. Pandemin har blottlagt stora strukturella brister som måste åtgärdas. Bemanningen var för låg. Personalens kompetens var ofta otillräcklig och bristen på sjukvård och sjukvårdsutrustning oacceptabel.

Enligt kommissionen har målstyrning enligt New Public Management (NPM) lett till detaljstyrning. Under 90-talet införde man konkurrens och på 00-talet kom kundvalsmodellen. I storstadsområdena har det lett till en fragmenterad organisation med påtagliga samordningsproblem. Tillitsdelegationen (2016) visade på att den administrativa bördan ökat och att NPM underminerat flexibiliteten, kvaliteten och arbetsglädjen.

Kommissionen anser att staten måste ta ställning till vad som är en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten, inte minst inom vården för demenssjuka. Omsorgsyrkena måste uppvärderas så att de blir mera attraktiva. Ledningsstrukturen måste ses över – antalet anställda per chef måste minskas. Antalet timanställda måste minskas. Personalens kompetens måste höjas. Minimikrav införas för anställning och språkutbildningsinsatser sättas in. Den medicinska kompetensen måste höjas. Det ska alltid finnas en sjuksköterska på plats.

Ett behov av alternativa boenden

Syftet med äldreomsorgen är att äldre personer ska kunna leva ett kvalitativt och självständigt liv i trygghet. De ska också kunna erbjudas meningsfulla aktiviteter i gemenskap med andra. När ädelreformen genomfördes var ett mål att de äldre skulle kunna bo hemma så länge de önskade det. Samtidigt skulle kommunerna bygga olika äldreboenden så att den som inte orkade sköta hemmet skulle ha alternativ. T ex servicehus för de med mindre behov och särskilda boenden för den som behöver mycket vård och omsorg. Den äldre skulle ha valfrihet utifrån de individuella behoven.

Kvarboendeprincipen har under senare år helt dominerat äldrepolitiken. De äldre ska bo kvar hemma så länge de kan med stöd i form av hemtjänst och hemsjukvård. Det har lett till att antalet platser på äldreboenden inte ökat i samma takt som behoven och de mesta satsningarna har gjorts på särskilda

old people

boenden. Det har i sin tur lett till en ökande brist på anpassade boenden för den växande grupp äldre som är relativt vitala och inte har ett reellt omvårdnadsbehov men som inte orkar lika mycket längre. När de bor kvar hemma riskerar de att isoleras och dräneras socialt. För dem behövs servicehus eller liknande boendeformer där de har ett eget boende men ingår i ett sammanhang och kan delta i olika aktiviteter och få den hjälp de behöver. För att möta detta behov beslutade regeringen 2019 att kommunerna skulle kunna inrätta biståndsbedömda trygghetsboenden. Enligt en undersökning Sveriges radio presenterade i oktober 2021 fanns det sådana boende endast i 20 av landets 290 kommuner.

Det borde vara en självklarhet att de pensionärer som inte kan eller vill bo kvar i sina bostäder men fortfarande är relativt friska och aktiva ska erbjudas plats i servicehus eller på ett trygghetsboende.